Metamorfos

Bring me to my knees old Scottish wind

Come gather in my lungs Scottish wind
Belt out your blackest poems as the sea around you sings
Gather heavy in my lungs Scottish wind
All the fag smoke in the ether of the grouse that clips your wings
Carry songs beyond my lungs cold Scottish winds

Come fall upon my shoulders Scottish rain
And dissolve all of the worry that has hunched this back of mine
Let the hurt run down the drain to the reservoir
And one day I’ll add a drop of my old worries to a dram

Bring a whisper to my mouth soft Scottish winds
Just enough to say I love to the girl that keeps me sane
And take the stupid things I’ve said and blow them miles and miles away
Thank you in advance Scottish wind

Huvudvärken

Vänder på dygnet, kanske man lär sig när man blir stor
Men sover allt längre fastän jag är rädd för att det som du säger stämmer: att jag kastar bort mitt liv och inte blir någonting annat än äldre
För det ska skaffas utbildning om det ska bli några jobb, jobb, skola, fritid. Förlåt mamma, om jag bara blir vad jag blir
Ångest är vår arvedel och våran huvudvärk, ångesten ligger på som den gör dagen efter, det känns lite som klockan fem över redan sen. Det är dagen efter mitt i veckan, jag går på vägen hemåt och känslan “aldrig mer” med fruktan inför dagen efter
Två tabletter likt Matrix, men vilken valde jag då? För det är dagen efter, två tabletter och det känns som om att jag svalde det blå
Jag vill ju vara som DIG, ta det du tar, känna det du känner
Jag vill ju vara som DIG, drömmer mig bort med huvudet under täcket
Jag vill vara som DIG och känna hur huvudvärken släpper

Jag önskar jag vore som dig och kunde kännas vid ett sammanhang och känna tillhörigheten
Huvudvärken smyger långsamt på, med Herr Ågren flåsandes i nacken, för varje dag och sekund jag inte känns mig delaktig och behövd. Huvudvärken ligger över som en tät dimma utan en tydlig väg framför näsan. Känner mig vilsen men samtidigt på väg, varje val jag gör reflekteras och bibehålls som referens inför framtiden. Tyvärr ser framtidens val mörkare ut än samtidens och huvudvärken som om den inte riktigt släpper..

denna varma fina flicka

Denna flicka är den allra vackraste flicka som man kan tänka sig och vi fick det att funka och sådant är ju inte det enklaste.
Ingen kunde skänka en ung tänkare en mer blänkande livsgnista och sådant behövs när man mist sista hoppen och
det känns som att man vill vistas i en trist kista. Jag skulle aldrig kunna skriva ett ont om den fina flicka eller dissa henne med en dikt som med andra senare flammor, DE E NA’ SLAMPOR, hoppsan nu gjorde jag det igen men sånt händer…

Ursäkten som gick över i…

Att skriva har blivit det mest frånstötande jag vet, jag har börjat blir avskräckt av tanken att sitta och öppna upp mig för mitt kära tangentbord och min datorskärm. Att skriva har blivit en börda och en börda jag själv vill bära på.

Att skriva är det värsta jag vet
likväl sitter jag här tisslar och tasslar i min ensamhet

Det enda jag kan göra är att bättra på mig, nåväl…

Jag har tillbringat flertalet timmar av mina sommarnätter att fundera över gymnasietiden. OCH med handen på hjärtat kan jag säga att det var de bästa 3 åren av mitt liv. Sen sket sig det med det som med det mesta och gymnasiet och jag insåg vårt egna bästa och gick separata stigar.

Jag träffade väldigt många med blänkande personligheter som lärde mig ett och annat om livet. Jag har växt som person under dessa 3 år och blivit någon helt annan än den som gick in i skolans portar som liten, feg och klen. Jag vill inte säga att det är en förändring utan en förbättring. Jag är kvar som samma person med samma värderingar, bara…uppgraderade? Det är en historia för ett annat tillfälle.

Visst jag har gjort mycket dumt, som alla andra, och det är mycket jag ångrar och tänker att “detta skulle jag fan inte gjort”. Men mistagen formar framtiden brukar jag säga och tar det hela med en klackspark.

Skolan och vännerna lärde mig mycket om hur det faktiska vuxenlivet fungerar med beslut som skulle gå åt ett håll men gick åt det andra, hur en vän kan vändas till ens fiende på loppen under en kväll och sedan tillbaka igen och hur drama och argumentationer formar liv. Fastän vi var runt 16 17 år var vi fullt övertygade om att vi var mogna och redo för allt livets ansvar, var vi verkligen det? Så här i retroperspektiv ser jag att jag var blotta barnet inte med den minsta koll på vad livet har och erbjuda och ta ifrån dig.

Ingenting förändras, samma sak idag som igår
Jag vill inte säga att jag har haft det värre än någon annan, långt ifrån
Jag vill bara få något skrivet om varför jag blivit den jag blivit och sedan uppgivet se vad det leder till

Släppa på trycket?

Jag har burit omkring på så mycket den här senaste veckan, alla intryck och inre press belastades mer och mer och nu sprängdes tekitteln; trycker på mig blev för stort. 
Jag har en stor dag i morgon och jag hoppas att allt jag har gjort och sagt förlåts tills dess så jag kan gå med ryggen rak, huvudet högt med inga ryggen fri från smärtor och krämpor. 

Hat

Jag har lite att erkänna idag.
Först och främst vill jag säga att jag egentligen inte alls är trevlig, jag är ondskefull, maliciös och rent av djävlig. En av mina starkaste känslor är hat och ondska. Jag är större delen av tiden arg, förbannad eller smått vansinnig. Jag kan skrika ord och meningar till folk som de egentligen inte förtjänar  eller gjort sig förtjänta av det. Helgar medlen ändamålet? Egentligen ja, fast samtidigt ett rungande nej. Jag är som person uttrycksfull i allt jag gör, för att jag ska bli av med mina ‘dåliga’ känslor eller bara bli av med ilskan jag bär på måste jag göra något av den. Oftast kommer den ut i form av att jag skriver eller skriker och hotar människor. Om jag gör utlopp för mina känslor genom att vråla och munhuggas med någon lugnar jag ner mig medans den andra parten gör det motsatta.
Genom att jag skrek och svor retade jag upp dennes känslor och eventuellt sårade dessa känslor.
Medlen helger inte ändamålet och det finns många ögonblick jag önskar att jag hade agerat annorlunda än vad jag har gjort. Jag har inte gjort mig förtjänt av något jag får, allt jag blir given i god vilja borde förvittra 

Gå bakom ryggen

Genom att gå någon bakom ryggen sviker du allt förtroende, förstör all tillit och spottar den i ansiktet av oförskämdhet.

Att svika ett förtroende eller att gå någon bakom ryggen är fan det värsta man kan göra i min mening, just därför att demolerar den tillit man har satt upp till varandra. Det är ett brott som förtjänar ett straff bortom gränser, jag har inga problem att ge ut ett sådant straff. Ändamålet helgar medlen.

Lögner

Varje natt när jag lägger mig vet jag vad jag ska göra nästkommande dag. Vare sig det är att städa rummet eller att strukturera upp mitt liv och min planering i allmänhet. Alltid är jag lika bestämd att jag ska genomföra mina nyvunna mål och varje morgon går det åt helvete igen. Jag faller tillbaka till verkligheten från min lögn; min lögn om mina mål och dylikt.

Jag är en ganska bestämd person och sätter oftast ner foten och gör saker jag vill, men just dessa mål jag sätter upp på kvällen, liggandes på sidan i sängen, fallerar alltid lika fort som de sätts upp.

Ljuger vi för oss själva om det mesta för att framstå som en bättre person eller lever jag bara i en lögn?

Min första stora kärlek

Allt var menat som en vänskap, en vänskap och inte en meter till. Allt började med ett telefonsamtal och slutade med ett. Vilken klyscha..

Allt började med telefonsamtal mitt i natten, jag eller hon ville prata av oss. Hon ville prata av sig om problem med de sina och jag om mina livsproblem. Allt började så oskyldigt, jag erbjöd mig vara den som lyssnade och ge försök till att reda ut problemen, istället drog jag lärdom av dessa berättelser och detta till min bittra ångest. Jag vet inte varför jag ställde upp. Jag hade varken tid eller lust. Men jag kunde inte se henne sitta själv otröstlig med tårarna rullandes ner för kinderna, hon var för söt för det.

Berättelserna blev mer och mer personliga och tillslut stod vi där, öga mot öga. Jag mötte dig på i stan och du sprang mot mig med ett leende på läpparna och tryckte sig mot mig och viskade i mitt öra “tack”. Händelseförloppet är så löjligt kort men det intryck kunde inte ens ha gjorts under års tid. Jag lärde mig mycket om mig själv, om henne och om hur kärlek fungerar. Jag vet fortfarande inte vad jag ska klassa allt som, en fling?, en “sommarromans”? Jag vet inte.

Allt slutade så abrupt, jag visste vad jag ville och det gjorde hon med, trodde jag. Fick som motivering att det var fel tid och fel plats. Jag vet att det inte finns något så kallat “fel tid och fel plats”, hon visste vad hon ville men hon var bara för feg för att våga ta klivet. Hon behövde bara tro, men var för harhjärtad för att våga.

Men sen sket det sig som med det mesta, inget dramatiskt hon insåg väl bara sitt eget bästa och det förstår man ju. Men det var flera år sen nu tänk vad tiden tickar jag skulle dock aldrig kunna skriva ett ont ord om denna flicka.

Jag blev lämnad med ett brustet hjärta i ena handen och mitt självförtroende i den andra. Ingen kunde skänka en ung tänkare en livsgnista och sånt behövs när man mist sista hoppen och vill vistas i en trist kista. Tänk så det bara blir, det var de längsta 6 månaderna av mitt liv

Vänner

Allt är förgängligt, de man anser vara vänner kan på en 5 öring byta riktning och bli till en du hatar. Är det i människans natur att vara spela boll på båda sidor om spektrumet; att vara bipolär? Vänner är de enda vi har kvar när allt hopp är ute, när din flick eller pojkvän har gjort slut med dig har du dina vänner kvar. Ifall du inte hade tummen mitt i handen och spelade dina kort fel. En sak du inte kan göra är att ta vännerna för givet, de försvinner. Jag lärde mig det den hårda vägen och tänker aldrig uppleva det igen. 

Ja vafan vet jag egentligen. Jag har bytt ut vänner som om de vore leksaker, jag har hållit fast i dem och jag har lappat ihop dem för att kunna ha dom kvar. Jag är ingen förebild och jag kommer aldrig att vara en. Jag önskar bara att den dagen jag inte har energin att resa mig upp ur sängen och banka i lite vett i huvudet på mig själv att jag har någon vid min sida som gör det åt mig. Jag hoppas att jag la rätt hand vid rätt tillfälle, jag hoppas att min tumme alltid satt kvar på samma ställe. Jag önskar att den dag jag är ensam har jag någon att vända mig till.